onsdag 21 mars 2018

Logiska tankevurpor och argumentationstrick

Det där med logik är svårt ibland. Är man inte uppmärksam gör man logiska tankevurpor då och då. Eller, kanske inte just du, men jag vurpar ibland, och jag ser gott om exempel på andra som gör det när de argumenterar, avsiktligt eller oavsiktligt. Idag tänkte jag skriva om en specifik sådan tankevurpa, närmare bestämt (det falska) antagandet att om A leder till B så leder icke-A till icke-B. Det är nära besläktat med distinktionen mellan nödvändiga och tillräckliga villkor, och även med halmgubbar. Återkommer till det senare.

Vad betyder alltså "Om A leder till B så leder icke-A till icke-B". Vi tar ett exempel: "Om Pelle ramlar i sjön så blir han blöt", dvs A = "Pelle ramlar i sjön" och B = "Pelle blir blöt". Om vi bortser från fånigheter som att Pelle kan ha torrdräkt, sjön kan vara en saltsjö, etc, så kan vi nog alla vara överens om att A leder till B. Det falska antagandet som man ser folk göra är då att icke-A leder till icke-B, dvs "Om Pelle inte ramlar i sjön är han torr". Det är alltså inte sant! Att Pelle inte ramlar i sjön implicerar inte att Pelle är torr, i just det här exemplet kan han ha blivit blöt på något annat sätt. Han kanske tog en dusch. Notera att påståendet "icke-A leder till icke-B" är falskt oavsett om A och B har inträffat, dvs att även om Pelle är torr och inte har ramlat i sjön så är påståendet "Om Pelle inte ramlar i sjön är han torr" falskt.

Var det krångligt? Vi tar ett annat exempel: "Om dieselbilar släpper ut plutonium är de miljöovänliga". Det låter rimligt, jag är ganska säker på att det är sant. Det leder dock inte till att dieselbilar är miljövänliga bara för att de inte släpper ut plutonium! Och här närmar vi oss hur det felaktga antagandet ibland används i debatter. Avsiktligt eller oavsiktligt hävdas just sådant, saker i stil med att dieselbilar skulle vara miljövänliga för att de inte släpper ut plutonium baserat på att de vore miljöovänliga om de släppte ut plutonium.

Det falska argumentet kan vara frustrerade att argumentera emot, eftersom "A leder till B" är uppenbart sant och dieselbilsförespråkaren kan göra det lätt för sig och gång på gång upprepa att A är sant - dieselbilar släpper ju inte ut plutonium. "Här kommer han och säger att dieselbilar är miljöovänliga, men titta här, jag kan minsann visa att dieselbilar inte släpper ut plutonium, hur kan han vara så korkad som tror det". Detta falska argument fungerar ofta bra; de som vill tro att dieselbilar är miljövänliga nöjer sig med detta och sprider glatt budskapet om att dieselbilar inte släpper ut plutonium på Facebook etc, skrattande åt dårarna som tror att dieselbilar är miljöovänliga för att de släpper ut plutonium, vilket kanske inte ens någon har påstått. Ännu jobbigare blir det förstås om någon faktiskt på allvar påstår att dieselbilar släpper ut plutonium - då kommer hela debatten handla om det, och alla andra eventuella miljöeffekter av dieselbilar glöms snabbt bort.

Nödvändiga och tillräckliga villkor


Jag lovade ju att återkomma till det. "Dieselbilar släpper ut plutonium" är alltså ett tillräckligt villkor för att dieselbilar ska vara miljöovänliga; är jag bara ute efter att visa att dieselbilar är miljöovänliga , ja då räcker det att visa att de släpper ut plutonium. Däremot är det inte ett nödvändigt villkor; dieselbilar kan vara miljöovänliga på andra sätt.

Halmgubbar


Ett vanligt argumentationstrick är att göra en halmgubbe, dvs att man hittar på ett motståndarargument, t.ex. ett som man lätt kan slå hål på. Att sedan motståndaren aldrig påstått det låtsas man inte om. I det här fallet skulle det alltså vara att slå hål på argumentet att dieselbilar släpper ut plutonium, vilket ingen ens påstått. Genom att slå hål på (det påhittade) argumentet får man det att framstå som att man slagit hål på motståndarens argument, och så hoppas man att ingen märker att man egentligen slog hål på ett argument man själv hittat på. Och, som sagt, det är då det blir jobbigt om någon tjomme (eller troll) plötsligt påstår att dieselbilar släpper ut plutonium, för då blev plötsligt halmgubben sann. Facepalm.

De här sakerna hänger alltså ihop. Den som argumenterar för dieselbilar kan ha missuppfattat det där med tillräckliga och nödvändiga villkor och kan i största välmening gång på gång visa att dieselbilarna inte släpper ut plutonium och blir förstås frustrerad när det ändå finns de som hävdar att dieselbilar är miljöovänliga. Eller så är det en person som inte är så noga med sanningen och gör en halmgubbe, det är inte alltid helt lätt att veta.

lördag 10 juni 2017

Halmgubbar och hälften kvar

Tidskriften Dagens ETC la för ett par veckor sedan upp en video på Facebook där de raljerar över Moderaternas åsikt "Hälften kvar". Jag har gjort en egen version av videon, för att illustrera argumentationstricket "Halmgubbe":


För att vara extra tydlig vill jag varken med videon ovan eller med det här blogginlägget argumentera för eller mot hög eller låg skatt, utan mot argumentationstricket halmgubbar. För den som inte förstått skillnaden mellan att ha hälften kvar av lönen efter skatt (som nästan alla har, dvs ETC's halmgubbe) och hälften kvar av en löneökning (som betydligt färre har, dvs det Moderaterna argumenterar för) rekommenderas läsning om "inkomstskatt" vs "marginalskatt", det finns gott om andra ställen att läsa det på.

Och, ja, jag vet att ETC i sin text, längst ner, medger att Moderaterna argumenterar för att det är marginalskatten (och inte inkomstskatten) som ska vara högst 50%, men det är fortfarande inte vad han säger i videon. Så jag tycker fortfarande att det är deras video och inte mitt blogginlägg som är en halmgubbe.

Förbud mot att vara kriminell, eller vem är korkad egentligen?

På sistone har en bild spridits, se t.ex 9gag, där texten visar att Annie Lööf säger "In Sweden, it is forbidden by law to be a criminal", och citatet har tagits som en intäkt för att Annie Lööf måste vara riktigt korkad. Och oavsett om Annie Lööf är korkad eller inte så är det faktiskt ett jätteroligt citat, så det kan ju vara värt att sprida bara för det.

En del går så långt att ställa sig frågan om det verkligen var så hon sa, och, nej, det var det inte. Det verkliga citatet är "I Sverige, sedan en väldigt lång tid, är det förbjudet att bedriva verksamhet med kriminellt syfte...". Äsch, glädjedödare, då var det inte lika roligt sagt längre! Och så är det väl mest den engelska översättningen som spridit sig. Men inte bara! Vissa ironiserar även över det svenska citatet, till exempel i den här videon (0:58) där någon reducerar uttalandet till att Annie Lööf har sagt att "det är olagligt att vara kriminell" och tycker att Annie Lööf har sagt något otroligt korkat.

I vanlig ordning kanske inte världen är så svart-vit. Och ofta när en person (A) påstår att en annan person (B) sagt något otroligt korkat kan det vara värt att fundera på om det kanske är så att det är person A som är korkad nog att inte förstå vad person B sa. Det har hänt förr, det kommer hända igen.

Så åter till citatet. Är det inte samma sak då, att "vara kriminell" och att "bedriva verksamhet med kriminellt syfte"? Nej, det är det absolut inte! Det är kriminellt att förbereda brott, det är kriminellt att stämpla till brott, men det är, vad jag vet, inte kriminellt att ha en kriminell avsikt (Brottsbalken 23 kap). Det vill säga, om jag tänker råna en bank men ännu inte gjort någonting för att förbereda det så har jag ännu inte begått något brott. Om jag tänker gå mot röd gubbe, men ännu inte tagit det första steget mot gatan har jag (ännu) inte begått ett brott, och om jag ångrar mig innan jag tar det första steget begår jag heller inget. Jag kan till och med slippa straff om jag ångrar mig efter det att jag tagit det första steget och går tillbaka (om det nu vore straffbart att gå mot röd gubbe, vill säga).

Fast, ok, i det har fallet handlade det inte om vad du gjort själv, utan om att "bedriva verksamhet med kriminellt syfte". Som till exempel att ha en förening som säljer bingolotter i syftet att använda vinsten till att köpa vapen (säkert jättevanligt). Det är inte självklart för mig att bingolottförsljningen är brottslig innan man faktiskt gjort något försök att köpa vapen.

Nu vet inte jag vilket förbud Annie Lööf syftade på, om något, men lagstiftningen om (medlemskap i) kriminella organisationer ligger nära till hands. Den har debatterats och utretts i flera omgångar, det finns åtminstone två svenska utredningar om det (SOU 2000:88 och SOU 2014:63) och det är något som även diskuteras på EU-nivå. Det är tydligen svårt att hitta en lagstiftning som täcker in föreningar med rasistiska/homofobiska åsikter, italienska maffian och fönsterputsare som tänker knycka smycken. Lagstiftningen har så vitt jag förstås stärkts i omgångar.

Så, det kanske är så att Annie Lööf hade fel i alla fall. Hon sa att det var förbjudet sedan länge, men den senare av utredningarna jag hittade var från 2014, det är väl inte så länge sedan? Kanske är det fortfarande inte förbjudet att driva verksamhet med (visst) kriminellt syfte? Jag har faktiskt ingen aning, jag är inte jurist, jag är inte ens juridiskt bevandrad, jag kan bara konstatera att Annie Lööf hade rätt eller fel i sitt uttalande och att det inte är så självklart att det är kriminellt att bedriva verksamhet med kriminellt syfte som somliga tycks tro. Och att den som anklagar Annie Lööf för att vara korkad på grund av just detta citat... hade lite otur när hen tänkte.

Om någon till äventyrs läser det här och faktiskt har koll på lagar & utredningar så tar jag tacksamt emot korrektioner.

söndag 26 december 2010

FRA-debatten, svart-vit in absurdum

För att förtydliga vad en grå gubbe vänder sig mot för typ av svart-vit debatt, och som med något års fördröjning fick mig att börja skriva här tar jag FRA-lagsdebatten som exempel. Jag var nämligen bortrest utomlands när debatten (i första versionen) drog igång, hade väsentligen missat den, och när jag kom hem fick jag en fråga från en japansk journalist om vad jag tyckte om FRA-lagen. Sedan gick jag hem och surfade och upptäckte en frodig debatt som lätt går att sammanfatta såhär:

Svenska politiker: Vi vill att FRA ska få avslyssna [bla bla] för att skydda svenska medborgares liv, i och utanför Sverige.

Blogosfären: Öh, fan, gå och dö era jävla kommunistfascister!

Naturligtvis fanns det mer nyanserade blogginlägg, men de var faktiskt jämförelsevis svåra att hitta när man försökte läsa ikapp i efterhand. Tråkigt men icke desto mindre sant.

Efter att ha läst den inte så nyanserade debatten fick jag någon slags spontan pro-FRA-känsla, men insåg raskt två saker:
  1. Bara för att en massa puckon i den svart-vita världen tycker någonting är det inte automatiskt fel.
  2. Jag förstod inte vad frågan handlade om.
Den senare är intressant eftersom det var något jag uppenbarligen delade med de flesta i debatten. Det hindrade dock inte dem för att ha starka åsikter i frågan. Jag har sedan dess inte uttryckt någon åsikt i frågan, men noterar att en av de få som verkar förstå ena halvan av frågan (den tekniska, vad FRAs avlyssning innebär) inte är så positivt inställd. Den andra halvan av frågan, vad det finns för säkerhetsmässiga fördelar med FRAs verksamhet, tror jag tyvärr att inte han heller är insatt i. Och de som är det får väl inte säga något?

IPRED: Amerikanskt beställningsjobb?

Rick Falkvinge, mannen utan volymkontroll på megafonen, förfasar sig över dokument som släppts av Wikileaks häromsistones. Men vad är det egentligen han förfasar sig över? Allt, visar det sig om man läser hans blogginlägg, inklusive kända självklarheter och egna vantolkningar. Vilket gör att den som läser hans inlägg utan "förfasa-sig-över-allt"-glasögonen på inte orkar förfasa sig över det som faktiskt kan vara värt att förfasa sig över. Det försvinner i förfasningsbruset.

Rick Falkvinge väljer att se världen i svart eller vitt, i det här fallet svart. Att hans tolkning är fel kan jag förstås inte bevisa, lika lite som jag kan bevisa att det inte finns en tekanna i omloppsbana mellan jorden och Mars. Men det är inte heller så att slutsatserna han drar är givna av dokumentet han kommenterar.

Så vad menar jag med kända självklarheter? Jo, det är till att börja med det där med listorna. Rick Falkvinge förfasar sig över att Sverige fått en checklista från USA med villkor som ska uppfyllas för att Sverige ska komma med på en lista över länder med gynnsamma handelsavtal (Man kan också välja att uttrycka det som att länder som inte är med på listan drabbas av ekonomiska sanktioner. Samma sak). Rick Falkvinge kallar det därmed för beställningsjobb, men ponera motsatsen:

USA: "Hej Sverige, det är ju såhär att vi har ju listor över länder som vi har olika gynnsamma handelsavtal med. Ni är ganska nära att komma med på fina listan."
Sverige: "Jaha, så bra, vi är ett exportberoende land, så vi vill gärna vara med på fina listan. Vad är villkoren?"
USA: "Det säger vi inte!"
Sverige: "Då sänker vi importtullen på munkar och bilar som drar jättemycket bensin."
USA: "Det var snällt gjort, men det hjälper inte, det var chocolate chip cookies vi ville pracka på er."
Sverige: "Kunde ni inte sagt det från början, vi hade lika gärna ha skrivit lagen så att den gällde cookies?"
USA: "Va?! Nej, det hade ju varit ett beställningsjobb!"

Det är förstås absurt, så går det inte till i en dialog mellan länder. Man presenterar kravlistan, precis som man ställer krav för Turkiets inträde i EU, vilket som helst handelsavtal, offentliga upphandlingar, osv. Listmottagaren kan välja med att uppfylla kraven eller inte. Man kan, i vissa fall, förhandla om kraven och hur man visar att kraven uppfyllts. I det här fallet presenterade USA en lista på krav angående upphovsrätt, vilket förstås upphovsrättsmotståndare som Rick & Co inte tycker om, och det respekterar jag.

Rick Falkvinge förfasar sig sedan över att den amerikanska ambassaden rapporterar hur Sverige ligger till relativt listan, speciellt över den "besvikna tonen". Den besvikna tonen framgår dock inte av dokumentet, den har Rick Falkvinge hittat på helt själv. Sedan klagar han på ett svenskt dokument som varandes politiskt vinklat. Sten. Glashus.

Vidare så förfasar sig Rick Falkvinge över det goda samarbetet med svenska myndigheter som amerikanska ambassaden rapporterar. Faller under kategorin kända självklarheter. Naturligtvis finns, på många nivåer, ett gott svenskt-amerikanskt samarbete. Vi har ju för katten haft nära diplomatiska, och andra, relationer i decennier. Minst. Om vi vi det här laget inte kunde samarbeta och prata med varandra, även direkt på tjänstemannanivå och även då vi tycker olika, hade varit mer att förfasa sig över. Men kanske är det så att ser man världen i svart-vitt och dessutom har megafonen på högsta volym blir samtal och dialog något ganska främmande.

Att checklistor som denna finns och att de hanteras i god dialog mellan svenska och amerikanska tjänstemän är alltså självklart, eftersom motsatsen vore absurd. Det gäller även om listans innehåll strider mot Rick Falkvinges politiska övertygelse.

Jag känner inte Rick Falkvinge, men jag skulle kunna tänka mig att han här skulle komma med den uppenbara invändningen att det han verkligen förfasar sig över är att USA ställer just de här kraven på Sverige och att Sverige i de flesta fall uppfyller kraven. Det förfasandet har jag inget problem med, kravlistan i fråga ligger nog så långt från Piratpartiets partipolitiska linje man kan komma. Att Rick Falkvinge inte skulle motarbeta det vore väl tjänstefel. Det verkar dock inte vara det största av Rick Falkvinges förfasanden. Och återigen kommer inte så många orka bry sig, och återigen kommer Rick & Co förfasa sig över det också (det görs redan i kommentarerna till Rick Falkvinges blogginlägg).

Sedan kan man diskutera hur mycket det är värt för Sverige som nation att tweaka lagstiftning etc för att få till goda ekonomiska relationer med viktiga handelspartners. Det är den intressanta diskussionen, men inte den jag tänker ägna mig åt här. I den svart-vita världen där kompromisser och balanser är ointressanta är svaret givet.

Avslutningsvis vill jag kommentera det här stycket från Rick Falkvinge:
"Nu kan riksdagen åtminstone, med facit i hand, rösta ner det här beställningsjobbet från främmande makts näringsintressen". Det blir lätt att vara sarkastisk här, och haspla ur sig saker som "Vi ska nog utreda alla lagförslag så att vi inte råkar anta något som andra länder uttalat sig positivt om i dialog med oss. Även om de är i överensstämmelse med vår politiska övertygelse. För att markera vårt oberoende. Pilutta er!". Men det vore inte så konstruktivt att haspla ur sig något sådant. Jag hoppas i stället att rikdsagsledamöterna röstar efter sin politiska övertygelse och det de gått till val på. Även om alla andra länder skulle tycka att förslaget var bra.

Ska Rick Falkvinge få gehör från några andra än de redan frälsta bör han nog fokusera på det viktiga, vrid ner volymen på megafonen, prova färgerna ljussvart och mörkvitt (till att börja med). Han låter fortfarande, för att citera honom själv, "konspiratoriskt i överkant. Rentav löjligt."