Rick Falkvinge, mannen utan volymkontroll på megafonen, förfasar sig över dokument som släppts av Wikileaks häromsistones. Men vad är det egentligen han förfasar sig över? Allt, visar det sig om man läser hans blogginlägg, inklusive kända självklarheter och egna vantolkningar. Vilket gör att den som läser hans inlägg utan "förfasa-sig-över-allt"-glasögonen på inte orkar förfasa sig över det som faktiskt kan vara värt att förfasa sig över. Det försvinner i förfasningsbruset.
Rick Falkvinge väljer att se världen i svart eller vitt, i det här fallet svart. Att hans tolkning är fel kan jag förstås inte bevisa, lika lite som jag kan bevisa att det inte finns en tekanna i omloppsbana mellan jorden och Mars. Men det är inte heller så att slutsatserna han drar är givna av dokumentet han kommenterar.
Så vad menar jag med kända självklarheter? Jo, det är till att börja med det där med listorna. Rick Falkvinge förfasar sig över att Sverige fått en checklista från USA med villkor som ska uppfyllas för att Sverige ska komma med på en lista över länder med gynnsamma handelsavtal (Man kan också välja att uttrycka det som att länder som inte är med på listan drabbas av ekonomiska sanktioner. Samma sak). Rick Falkvinge kallar det därmed för beställningsjobb, men ponera motsatsen:
USA: "Hej Sverige, det är ju såhär att vi har ju listor över länder som vi har olika gynnsamma handelsavtal med. Ni är ganska nära att komma med på fina listan."
Sverige: "Jaha, så bra, vi är ett exportberoende land, så vi vill gärna vara med på fina listan. Vad är villkoren?"
USA: "Det säger vi inte!"
Sverige: "Då sänker vi importtullen på munkar och bilar som drar jättemycket bensin."
USA: "Det var snällt gjort, men det hjälper inte, det var chocolate chip cookies vi ville pracka på er."
Sverige: "Kunde ni inte sagt det från början, vi hade lika gärna ha skrivit lagen så att den gällde cookies?"
USA: "Va?! Nej, det hade ju varit ett beställningsjobb!"
Det är förstås absurt, så går det inte till i en dialog mellan länder. Man presenterar kravlistan, precis som man ställer krav för Turkiets inträde i EU, vilket som helst handelsavtal, offentliga upphandlingar, osv. Listmottagaren kan välja med att uppfylla kraven eller inte. Man kan, i vissa fall, förhandla om kraven och hur man visar att kraven uppfyllts. I det här fallet presenterade USA en lista på krav angående upphovsrätt, vilket förstås upphovsrättsmotståndare som Rick & Co inte tycker om, och det respekterar jag.
Rick Falkvinge förfasar sig sedan över att den amerikanska ambassaden rapporterar hur Sverige ligger till relativt listan, speciellt över den "besvikna tonen". Den besvikna tonen framgår dock inte av dokumentet, den har Rick Falkvinge hittat på helt själv. Sedan klagar han på ett svenskt dokument som varandes politiskt vinklat. Sten. Glashus.
Vidare så förfasar sig Rick Falkvinge över det goda samarbetet med svenska myndigheter som amerikanska ambassaden rapporterar. Faller under kategorin kända självklarheter. Naturligtvis finns, på många nivåer, ett gott svenskt-amerikanskt samarbete. Vi har ju för katten haft nära diplomatiska, och andra, relationer i decennier. Minst. Om vi vi det här laget inte kunde samarbeta och prata med varandra, även direkt på tjänstemannanivå och även då vi tycker olika, hade varit mer att förfasa sig över. Men kanske är det så att ser man världen i svart-vitt och dessutom har megafonen på högsta volym blir samtal och dialog något ganska främmande.
Att checklistor som denna finns och att de hanteras i god dialog mellan svenska och amerikanska tjänstemän är alltså självklart, eftersom motsatsen vore absurd. Det gäller även om listans innehåll strider mot Rick Falkvinges politiska övertygelse.
Jag känner inte Rick Falkvinge, men jag skulle kunna tänka mig att han här skulle komma med den uppenbara invändningen att det han verkligen förfasar sig över är att USA ställer just de här kraven på Sverige och att Sverige i de flesta fall uppfyller kraven. Det förfasandet har jag inget problem med, kravlistan i fråga ligger nog så långt från Piratpartiets partipolitiska linje man kan komma. Att Rick Falkvinge inte skulle motarbeta det vore väl tjänstefel. Det verkar dock inte vara det största av Rick Falkvinges förfasanden. Och återigen kommer inte så många orka bry sig, och återigen kommer Rick & Co förfasa sig över det också (det görs redan i kommentarerna till Rick Falkvinges blogginlägg).
Sedan kan man diskutera hur mycket det är värt för Sverige som nation att tweaka lagstiftning etc för att få till goda ekonomiska relationer med viktiga handelspartners. Det är den intressanta diskussionen, men inte den jag tänker ägna mig åt här. I den svart-vita världen där kompromisser och balanser är ointressanta är svaret givet.
Avslutningsvis vill jag kommentera det här stycket från Rick Falkvinge:
"Nu kan riksdagen åtminstone, med facit i hand, rösta ner det här beställningsjobbet från främmande makts näringsintressen". Det blir lätt att vara sarkastisk här, och haspla ur sig saker som "Vi ska nog utreda alla lagförslag så att vi inte råkar anta något som andra länder uttalat sig positivt om i dialog med oss. Även om de är i överensstämmelse med vår politiska övertygelse. För att markera vårt oberoende. Pilutta er!". Men det vore inte så konstruktivt att haspla ur sig något sådant. Jag hoppas i stället att rikdsagsledamöterna röstar efter sin politiska övertygelse och det de gått till val på. Även om alla andra länder skulle tycka att förslaget var bra.
Ska Rick Falkvinge få gehör från några andra än de redan frälsta bör han nog fokusera på det viktiga, vrid ner volymen på megafonen, prova färgerna ljussvart och mörkvitt (till att börja med). Han låter fortfarande, för att citera honom själv, "konspiratoriskt i överkant. Rentav löjligt."
